Måla konst medans man hänger i hängmattan

Alla människor kan måla, men långt från alla blir konstnärer.

För att bli konstnär så behöver man nästan vara född med gåvan. Det finns kurser man kan gå för att lära sig allt om konst och hur man målar. Egentligen borde alla människor kallas för konstnärer efter alla har en själ och alla kan måla efter hur de känner längst in i sin egen själ.

Man kan jämföra med att alla människor har en själ, men kanske alla blir inte predikare och kan påverka andra människor till att tro lika. Vissa människor som tror vill inte ens dela med sig då de väljer hellre att lyssna än att tala. För när man lyssnar lär man sig mer. Även om ens ego vill tala och påverka.

Bästa sättet att måla konst är när man då och då kan få koppla av i en hängmatta. För när man vilar och känner sig utbilda så är det också lättare att få inspiration. Ibland är det också bra att gå och besöka olika konstgallerior för att få ännu mer inspiration. Tex i Paris så finns det konstgalleri som dessutom är väldigt kända. Om ni har sett Davinci koden så utspelar många delar i just Frankrike dvs Paris huvudstaden. Då är det en konst som är stulen och personen som har stulit den har lämnat en kod bakom sig för att polis och myndigheter ska kunna lösa gåtan. Gåtan går ända till den kristna tron och var man tror att Maria Magdalena är begravd. Det visar sig också att kodöversättaren är rakt nedstigande led släkt med både Jesus och hans mor Maria.

Detta är bara en film och har säkert inget med verkligheten att göra. Här kan man också se konst av Davinci som också sägs ha lagt koder i sina konstverk.

Älskar du också konst och vill måla?

Alla människor mår bättre av konst och att få vila ut på en hängmatta. Därför borde alla människor prova denna typ av hobby som både ger dig inspiration och om du har tur kan du sälja din konst vidare. Du behöver också tro på din konst och inse att det lönar sig att även leva som konstnär i alla former. Kanske är du duktig på att dreja dvs skapa vaser mm eller mer duktig på mosaik mm. Oavsett vad du älskar att göra glöm inte att även vila mellan din konstverk och din hobby. Vila gör att du kan återhämta dig lättare och bli duktigare på det du gör.

Marcus Larson (1825-63) och hans landskapstavlor

Barndomen och utbildning

Simon Marcus Larson föddes 1825 i lantbruksfamilj i Östergötland. Ingenting pekade på att han kommer att blir konstnär. När dog hans far, utbildade sig Marcus till sadelmakare. Men hans talang att rita, ledde honom till konstakademin. Året 1846 blev Marcus antagen på Konsthögskolan, året 1848 fick han jobb som ritningslärare i Helsingborg.

 

Resor och inspirationer

1852 reste den unga konstnären till Düsseldorf, där han träffade bland annat målare Andreas Achenbach (1815-1910). Akademiens resestipendium gav honom möjlighet att tillbringa också tid i Paris. Inspirationer hittade han på Louvren, särskilt Isaakzoon van Ruysdael (ca.1629-82) gjorde en stor intryck på honom. Marcus Larsson trivdes med marin-, landskap- och naturmålningar.

“Vattenfall i Småland” (1856) olja på duk, 190 x 223 cm, Nationalmuseum i Stockholm

 

 

 

“Nattlig marin med brinnande fartyg” olja på duk, 112 x 156 cm, Bukowskis

 

Marcus Larson förde in den nordiska vildmarken i konstsalongerna. Hans stil är fortfarande så förtjusande! Havet stormar, träden vrider sig i vinden, forsar brusar rakt mot betraktaren, rakt mot oss. Det är säkert att Larson använde kameran och fotoapparat för sina naturstudier. Han var påverkat av norsk måleri, och han reste flera gånger till  Norge för att studera noggrann landets natur. (OBS. Norge var politisk beroende av Sverige till 1905!)

 

Hans tavlor var naturens gåva

Märkligt, men Larsons “Svenskt vattenfall” (1856) skapades av konstnären på hans egen ateljé i Paris! Om man tiltar lite närmare, upptäcker man att scenen är punktbelyst som vore det på en teaterscen. Igen är det exempel att Larson målade ofta enligt fotografier. Han var myckett excentrisk som artist. Larson ställde gärna upp i tävlingar med andra målare. En gång som gäst hos Johann Ludvig Runeberg i Borgå målade han en solnedgång över havet under den tid det tog för några musiker att spela Beethovens Kreutzersonat. Helt otroligt och makalös!

Fantastiska planer

Marcus Larson ville skapa en egen landskapsmålarskola och började bygga en otroligt ateljé. Men allt stod i vägen för honom. 1862 ville han medverka i Världsutställningen i London. Hans tavlor väckte ett stort intresse i England och kanske var det början på en spännande karriär? I London led Larson av tuberkulos och avled till slut i början av 1863! Vid 39 års ålder…

En modern målare?

Otvivelaktigt!

Marcus Larson levde intensivt, reste mycket, använde nya former (fotografi). Han var populärt bland konstnärer och är även idag den stora namnen i 1800-talskonstistoria. Jag känner en stor respekt mot hans stil, mot den nordiska naturen som är så extrem vackert. Vilken gåva och vilken målare!

Inspirationer: Édouard Manet

Alla känner till en av största efternamn i konsthistoria – Edouard MANET. Han levde mellan 1832- 1883 i Paris. Vi kopplar hans verk med de berömda tavlor: “Frukosten i det gröna” eller med “Olympia”. Inte alla vet att Édouard Manet fascinerades av den spanska kulturen som utövade det största inflytandet på hans stil. I alla fall på början av hans karriär. 

 

Konstnärliga början

Den 18-åriga Edouard Manet började studera hos Thomas Couture, tyvärr mot sina föräldrars vilja. Dem ville ha någon annan karriär till sonen. Edouard gav inte upp. Han satt sig i Louvren och kopierade de gamla mästare. Särskilt påverkad var han av Velazquez,, Goya och Giorgione. Efter sex år som student öppnade Manet sin egen ateljé. Han målade som förtrollad. Hans dukar befolkats av gatumänniskor, sångare och zigenare. Det största inflytande hade på honom Diego Velazquez. Jag vill visa några tavlor “av den spanska perioden”.

 

Lola de Valence

“Lola de Valence” (1862)
olja på duk, 123 x 192 cm
Musée d’Orsay, Paris

“Lola de Valance” skildrade en dansare som fanns i verkligheten! Hon hette Lola Melea och hade uppträtt i Paris med en spansk balettrupp. Hennes magnifika andalusiska dräkt, glittrande av hundra svärd, gjorde ett idealiskt motiv för Manet. Han ritade detta porträtt för att hedra hennes skönhet och talang.

 

Victorine Meurent

Manet började ta upp genrescener med tiggare, musiker och figurer från den spanska corrida. Han bestämde sig att fördjupa sig i spanska ämnen.

 

Victorine Meurent en costume d’espada” (1862)
olja på duk,165 x 127 cm
Metropolitan Museum of Art, New York

 

På den här tavlan avbildade han Victorine Meurent (1844-1927) modell för flera impressionistiska kollegor. Hon trivdes bra att posera och var själv en konstnär. Manet skildrade Victorine förklädd till en tjurfäktare, som stor mitt i arenan, mitt i händelser. Hon låtsas bara att delta i en corrida. Motivet är ett bluff. Vet ni varför? Titta på hennes skor! Modellens skor är olämpliga för tjurfäktning, och man ser tydligt att hon poserar. På grund av hotet från tjuren, kunde hon inte stirra på betraktaren så intensiv. Hela scenen är helt enkelt en påhittat skäl att representera Victorine i manliga kläder.

Den spanska sångaren (1861)

”Den spanske sångaren” är ett tidig verk av Manet och den första som antogs så positivt intryck på Parissalongen. Målningen är ett porträtt i stort format av en gitarrist klädd i en svart jacka, svart hatt och grå byxor. Spanjoren sitter på en bänk, på vilken Manet signerade sin målning. Cigarettsfimpa, en röd vinkanna och två lök skapar en vacker stilleben. Man får inte glömma att stilleben var en viktigt del av den spanska traditionen. Manet visar detta tydligt!

“Den spanske sångaren” (1861)
olja på duk, 147 x 114 cm
Metropolitan Museum, New York

 

”Torero muerto” (1864/65)

Manet reste år1865 till Madrid och besökte corrida (tjurfäktning). Artisten var förtjust i tjurar, deras rörelse och samtidigt dramatiska aspekten av tävlingen. Verket var ursprungligen en del av en större komposition avsedd för Parissalong samma år med vanliga titeln ”Ett tjurfäktning”. Målaren missnöjd med kritiken skär tavlan i två delar!  ”Den döda matador” förvaras i Washington, den andra delen ”La Corrida” tillhör Frick Collection i New York.

”La corrida” (1864-65)
olja på duk, 48 x 108 cm
The Frick Collection, New York

Édouard Manets intresse för spansk kultur hade varit uppenbart i flera år. Figurer var realistiska, färgtoner påminde om bruna, varma nyanser från den spanska målerikonsten. Så småningom fick artisten nya inspirationer…