konsthistoria-arkiv - Konst och konsthistoria för dig som vill köpa konst online

28 augusti 202328 augusti 2023

Antonio Canaletto (1697-1768) bjuder oss till Venedig.

Antonio Canaletto var en italiensk målare känd för sina vackra och detaljerade stadslandskap, särskild sina målningar av Venedig (veduter). Vill ni att jag presenterar viktigaste nyckelpunkter från hans liv?

tIDIGT LIV

Canaletto föddes i Venedig och lärde sig konst från sin far, som var dekorationsmålare. På början hjälpte Antonio honom att skapa scenografier för venetianska teatrar och reste med fadern till Rom för att studera vidare. 1720 upptas Antonio Canaletto i Venedigs konstnärsgille.

1725 en rik köpman från Lucca- Stefano Conti beställde fyra verk, som skulle avbilda den vackra venetianska landskap. Canaletto lyckades! Med tiden förfinade han sitt måleri för att tillfredsställa sina kunder ännu mer. Hans koncept- arkitektur, skimrande vatten och blå himmel- föll väl ut hos den brittiska adeln som gjorde den europeiska grand tour.

Populär i england

Kriget i Europa 1740 gjorde att utländska resenärer blev sällsynta och det var dags att träffa dem på hemmaplan. Canaletto reste till England och blev mycket populär bland engelska aristokrater och samlare. Under perioden 1746 till 1756 målade han många vyer över London och engelska landskap, inklusive Warwick Castle och Alnwick Castle.

STIL

Hans konst kännetecknas av noggrannhet och precision i skildrandet av arkitektur och perspektiv. Han använde ofta en kamera obscura som hjälpmedel för att uppnå denna exakthet! Det var en hållkameran, välkänd och omnämns första gången 1550. Antonio lärde andra hur de skulle använda den och skapa övertygande perspektiv.

arv

Canaletto hade en stor inverkan på konstvärlden och på utvecklingen av genren- stadslandskap. Hans verk har bevarats och är idag värdefulla och eftertraktade.

död

Han dog 1768 i Venedig, där han hade tillbringat det mesta av sitt liv och skapat sitt mest betydelsefulla arbete!

Han målade sin födelsestad Venedig under sitt hela liv. Koncept var så enkelt. Canaletto dokumenterade populära venetianska festivaler och ceremonier. En sak bara att nämna-

30 juni 2023

“Sommar” av Giuseppe Arcimboldo.

När den varma sommar har slagit sig bekvämt i Sverige, tänkte jag att bara chilla, njuta av och göra ingenting! Men kärleken för konsten är så stor, att jag bestämde mig att kort berätta om en lustig tavla av Arcimboldo!

Känner ni till den italienska konstnären?

Säkert!

Det fanns bara en Arcimboldo. Han föddes omkring år 1526 i Milano och avled år 1593 i samma stad. Han är mest känd av sina fantasifulla porträtt där han kombinerade olika objekt, såsom frukter, blommor och andra föremål för att skapa ansikten. Genom att arrangera dessa objekt på ett otroligt skickligt sätt lyckades han skapa detaljerade och realistiska verk.

Arcimboldo var en skicklig målare och hovkonstnär som arbetade för den kejserliga hovet i Wien och Prag under perioden då var han verksam (hos Rudolf II).

**Arcimboldo “Självporträtt” (ca. 1593), ritning 22 x15 cm /Nationalgalleriet, Prag**

“Sommar” från serie De fyra årstiderna

Vilken fantastiskt och roligt porträtt! Arcimboldo har använd vattenmeloner, apelsiner, druvor för att bilda porträttet. Skildringen blir som en lekfull och färgstark representation av SOMMAREN.

Illusion och symbolik.

Evigheten.

Inspirtaioner.

Lek och betydelse.

Jag älskar detta verk. Kvinnans klänning är gjord av halm, körsbär pryder kanten på hennes hår och utgör även hennes överläpp; hennes kind är gjord av en persika, och näsa av en gurka.

Hans verk var mycket innovativa och banbrytande för sin tid! Arcimboldo utmanade konventionella traditioner och skapade konstverk som kombination av fantasi och verklighet på ett unikt sätt. Det är som är mest roligt att Arcimboldo blev surrealismens symbol långt innan trenden har kommit! Salvador Dali, Pablo Picasso är bara några kända artister som inspirerades av honom!

Hans inflytande på moderna konstnärer var enorm stor och Giuseppe Arcimboldo väcker ett stort intresse även idag!

13 mars 2023

Vinterstämning hos den nederländska konstnären Hendrick Avercamp.

Vinter, vinter… Även om den 20 mars inte är långt borta, snöar det utanför fönstret. Och det är svårt att se vårens oskyldiga början. Flera av oss hatar vinter, resten försöker att vänta ut det. Du kan välja själv vilken metoden är bäst! Jag väljer alltid konst och har hittat på vackra tavlor med vinter i bakgrunden.

Tidsperiod: 1600-talet

Plats: Nederländerna

Person: vi kommer att möta Hendrick Avercamp

Bakgrund och utbildning

Hendrick Avercamp (1585- 1634) föddes i Amsterdam. Hans far var en latinlärare som senare flyttade till Kampen och blev farmaceut. Troligen på grund av en medfödd dövhet lärde Hendrick sig aldrig att tala. För att uttrycka sina känslor bättre, började han rita och måla. Det visade sig att Hendrick hade talang! Vid 18 års ålder flyttade Avercamp igen till Amsterdam, studerade hos den danska målaren Pieter Isaacsz (1569-1625). År 1614 återvände han igen till Kampen, där han arbetade fram till sin död 1634.

Den unga konstnären inspirerades av vinterlandskap. Tack vore Avercamps måleriet fick jag veta att mellan 1550-1750 medförde ovanligt kalla vintrar och perioden kallas ´”lilla istiden”. Ingen konstighet att han specialiserade i vinterskildringar!

Redan under sin livstid var Hendrick Avercamp känd för sina vinterlandskap med perfekt tecknade små figurer och utmärkta perspektivet. Han behärskade denna konst till perfektion, som kan ses bland annat i den cirkulära bilden (tondo) nedan:

**Hendrick Avercamp “Tondo med skridsåkare” (ca.1608-09)**
*Olja på ek, 40,7 x 40,7 cm*
*National Gallery, London*

Hendrick Avercamp hittade sin nisch. Säkert älskade han vintersäsongen, det känns att vintern för honom var en tid av energi och festlighet. De frusna kanalerna är fyllda med människor upptagna av gruppdiskussioner, engagerade i arbete eller i rolig skridskoåkning. Avercamp avbildade folkmassor i alla åldrar och klasser.

**Hendrick Avercamp ”Vinterscen” (ca. 1610)**
*Oil on panel, 36 x 71 cm*
*Mauritshuis, Den Haag*

“Kolfspelare” på isen

Jag älskar gamla tavlor, man kan komma närmare människor som levde 300-år sedan. Det räcker faktiskt att gå till museum, öppna internet eller kicka på min blogg! Titta bara här: i förgrunden spelar två män kolf, en traditionell nederländsk sport som är en korsning mellan golf och ishockey. Spelet är känd redan från medeltiden. När kanalerna och sjöarna frös till, tog många holländska kolfspelare till isen och hittade en idealisk spelyta och allt utrymme de behövde.

Hendrick Avercamp var en produktiv tecknare och gjorde populär vinterlandskap genre hos holländska samlare på 1600-talet. Han tillbringade sitt liv i den lilla staden Kampen. Han bodde långt ifrån Amsterdam och det förklarar varför denna härliga konstnär hade så liten påverkan. Inte många känner till Avercamp. Den nederländska konst förbinder man främst med Rembrandt, Rubens eller van Dyck, men för mig ingen av dem stora namn har så mycket charm och ljuvlighet som Hendrick Avercamp!

Vad tycker ni?

13 februari 20236 mars 2023

Marcus Larson (1825-63) och hans landskapstavlor

Barndomen och utbildning

Simon Marcus Larson föddes 1825 i lantbruksfamilj i Östergötland. Ingenting pekade på att han kommer att blir konstnär. När dog hans far, utbildade sig Marcus till sadelmakare. Men hans talang att rita, ledde honom till konstakademin. Året 1846 blev Marcus antagen på Konsthögskolan, året 1848 fick han jobb som ritningslärare i Helsingborg.

Resor och inspirationer

1852 reste den unga konstnären till Düsseldorf, där han träffade bland annat målare Andreas Achenbach (1815-1910). Akademiens resestipendium gav honom möjlighet att tillbringa också tid i Paris. Inspirationer hittade han på Louvren, särskilt Isaakzoon van Ruysdael (ca.1629-82) gjorde en stor intryck på honom. Marcus Larsson trivdes med marin-, landskap- och naturmålningar.

*“Vattenfall i Småland” (1856) olja på duk, 190 x 223 cm, Nationalmuseum i Stockholm*

*“Nattlig marin med brinnande fartyg” olja på duk, 112 x 156 cm, Bukowskis*

Marcus Larson förde in den nordiska vildmarken i konstsalongerna. Hans stil är fortfarande så förtjusande! Havet stormar, träden vrider sig i vinden, forsar brusar rakt mot betraktaren, rakt mot oss. Det är säkert att Larson använde kameran och fotoapparat för sina naturstudier. Han var påverkat av norsk måleri, och han reste flera gånger till Norge för att studera noggrann landets natur. (OBS. Norge var politisk beroende av Sverige till 1905!)

Hans tavlor var naturens gåva

Märkligt, men Larsons “Svenskt vattenfall” (1856) skapades av konstnären på hans egen ateljé i Paris! Om man tiltar lite närmare, upptäcker man att scenen är punktbelyst som vore det på en teaterscen. Igen är det exempel att Larson målade ofta enligt fotografier. Han var myckett excentrisk som artist. Larson ställde gärna upp i tävlingar med andra målare. En gång som gäst hos Johann Ludvig Runeberg i Borgå målade han en solnedgång över havet under den tid det tog för några musiker att spela Beethovens Kreutzersonat. Helt otroligt och makalös!

Fantastiska planer

Marcus Larson ville skapa en egen landskapsmålarskola och började bygga en otroligt ateljé. Men allt stod i vägen för honom. 1862 ville han medverka i Världsutställningen i London. Hans tavlor väckte ett stort intresse i England och kanske var det början på en spännande karriär? I London led Larson av tuberkulos och avled till slut i början av 1863! Vid 39 års ålder…

En modern målare?

Otvivelaktigt!

Marcus Larson levde intensivt, reste mycket, använde nya former (fotografi). Han var populärt bland konstnärer och är även idag den stora namnen i 1800-talskonstistoria. Jag känner en stor respekt mot hans stil, mot den nordiska naturen som är så extrem vackert. Vilken gåva och vilken målare!

8 februari 20238 februari 2023

Inspirationer: Édouard Manet

Alla känner till en av största efternamn i konsthistoria – Edouard MANET. Han levde mellan 1832- 1883 i Paris. Vi kopplar hans verk med de berömda tavlor: “Frukosten i det gröna” eller med “Olympia”. Inte alla vet att Édouard Manet fascinerades av den spanska kulturen som utövade det största inflytandet på hans stil. I alla fall på början av hans karriär.

Konstnärliga början

Den 18-åriga Edouard Manet började studera hos Thomas Couture, tyvärr mot sina föräldrars vilja. Dem ville ha någon annan karriär till sonen. Edouard gav inte upp. Han satt sig i Louvren och kopierade de gamla mästare. Särskilt påverkad var han av Velazquez,, Goya och Giorgione. Efter sex år som student öppnade Manet sin egen ateljé. Han målade som förtrollad. Hans dukar befolkats av gatumänniskor, sångare och zigenare. Det största inflytande hade på honom Diego Velazquez. Jag vill visa några tavlor “av den spanska perioden”.

Lola de Valence

“Lola de Valance” skildrade en dansare som fanns i verkligheten! Hon hette Lola Melea och hade uppträtt i Paris med en spansk balettrupp. Hennes magnifika andalusiska dräkt, glittrande av hundra svärd, gjorde ett idealiskt motiv för Manet. Han ritade detta porträtt för att hedra hennes skönhet och talang.

Victorine Meurent

Manet började ta upp genrescener med tiggare, musiker och figurer från den spanska corrida. Han bestämde sig att fördjupa sig i spanska ämnen.

På den här tavlan avbildade han Victorine Meurent (1844-1927) modell för flera impressionistiska kollegor. Hon trivdes bra att posera och var själv en konstnär. Manet skildrade Victorine förklädd till en tjurfäktare, som stor mitt i arenan, mitt i händelser. Hon låtsas bara att delta i en corrida. Motivet är ett bluff. Vet ni varför? Titta på hennes skor! Modellens skor är olämpliga för tjurfäktning, och man ser tydligt att hon poserar. På grund av hotet från tjuren, kunde hon inte stirra på betraktaren så intensiv. Hela scenen är helt enkelt en påhittat skäl att representera Victorine i manliga kläder.

Den spanska sångaren (1861)

”Den spanske sångaren” är ett tidig verk av Manet och den första som antogs så positivt intryck på Parissalongen. Målningen är ett porträtt i stort format av en gitarrist klädd i en svart jacka, svart hatt och grå byxor. Spanjoren sitter på en bänk, på vilken Manet signerade sin målning. Cigarettsfimpa, en röd vinkanna och två lök skapar en vacker stilleben. Man får inte glömma att stilleben var en viktigt del av den spanska traditionen. Manet visar detta tydligt!

**“Den spanske sångaren” (1861)**
*olja på duk, 147 x 114 cm*
*Metropolitan Museum, New York*

”Torero muerto” (1864/65)

Manet reste år1865 till Madrid och besökte corrida (tjurfäktning). Artisten var förtjust i tjurar, deras rörelse och samtidigt dramatiska aspekten av tävlingen. Verket var ursprungligen en del av en större komposition avsedd för Parissalong samma år med vanliga titeln ”Ett tjurfäktning”. Målaren missnöjd med kritiken skär tavlan i två delar! ”Den döda matador” förvaras i Washington, den andra delen ”La Corrida” tillhör Frick Collection i New York.

**”La corrida” (1864-65)**
*olja på duk, 48 x 108 cm*
*The Frick Collection, New York*

Édouard Manets intresse för spansk kultur hade varit uppenbart i flera år. Figurer var realistiska, färgtoner påminde om bruna, varma nyanser från den spanska målerikonsten. Så småningom fick artisten nya inspirationer…

17 januari 202323 januari 2023

Mästerverk: Claude Monet “Näckrosdammen”

Det finns tavlor och konstnärer som man aldrig glömmer. Kritiker är förtjusta, publiken strömmar till museer och alla vill vänta på den största kö, för att bara kunna se tavlan.

Detta är mästerverk.

Låt mig presentera en serie av målningar och hoppas att ni är överens med mina subjektiva val!

Claude Monet (1840-1926) var den ledande konstnären inom den franska impressionismen, och det var faktiskt hans verks titeln ” Impression, soluppgång” som gav konststilen dess namn. Hans serie med målningar från vattendammen vid det egna hemmet, räknas till världens konstskatter.

Egen stil

Monet experimenterade under flera år med impressionism. Han älskade hur ljuset och skuggorna i ett visst stund kan påverka motivet.

“**Den japanska gångbron och näckrosbassängen”** *(1899), olja på duk, 89 x 93 cm, Philadelphia Museum of Art*

Titta bara på på de suddiga blå konturer av blommor- man kan inte urskilja näckrosorna. Hur många finns där? Vem vet!

Claude Monet lyckades att fånga solljuset så att den hela motiven är mer realistiskt. Man känner nästan doften av näckrosorna och höra grodorna som lever runt dammen. Ljus och färg ändrades snabbt och Monet ställde fram flera dukar.

Konstnärens “smultronställe”-Giverny.

Med intäkterna från olika “Näckrosor” köpte Monet och hans andra hustru Alice Hochschede en gammal gård i Giverny. Efter ett tag fick han tillstånd att ändra flodens lopp, vilket gav möjlighet att förstora dammen i trädgården, där han kunde odla sina favoritblommor. Under de sista 33 åren skapade Monet 250 målningar! Tack och lov att hans sista vilja var att skänka sitt hus till franska konstakademin och trädgården är nu öppet för allmänheten.

***“Japanska bron eller näckrosdammen”*** *(1900), olja på duk, 88 x 93 cm, Museum of Fine Arts, Boston*

Inte långt efter1905 drabbades Monet av grå starr. Det påverkade hans penselföring och bilderna fick en röd ton, vilket är karaktäristiskt för sådana synproblem. 1923 opererade han det högra ögat, tyvärr vägrade han att behandla sitt vänstra öga, och färgbalansen förblev skev.

“**Näckrosdammen”(1907)**, *olja på duk, 106 x 73,5 cm, Göteborgs konstmuseum*

Japanska inspirationer

Claude Monets verk och liv präglades av japansk konst och kultur. Hemma hade han fler än 200 japanska grafiker, vid dammens kant planterade han bambu och pioner. Gångbron av trä var till och med i en typisk japansk stil. Hela trädgården var en plats från Monets drömmar, formad genom åren efter hans regler. Han anställde sex trädgårdsmästare, och involverade sin familj i projektet. Intressant är att Monet insisterade på att både trädgården och dammen skulle städas noggrant. Allting för att ljuset skulle reflekteras perfekt i vattnet!

*Bild från Claude Monets vattenträdgård i Giverny (2019). Källan: World3000, Wikimedia Commons*

Död och den kulturella arvet

Målaren dog mitt i vintern – 5 december 1926, 86 år gammal. Han är begravd på kyrkogården i sin älskade Giverny. Under sista år arbetade den nästa blinda Monet med åtta stora muralmålningar av näckrosor. Idag finns dem i Musée de l`Orangerie som öppnades några månader efter konstnärens död. Det är så fascinerande att passion och livsglädje man kan finna överallt. Claude Monet älskade dessa vackra, eleganta blommor.

"Plötsligt fick jag en uppenbarelse av magin som min damm innehöll. Näckrosor har tagit över hela min palett. Sedan dess hade jag ingen annan modell"

3 januari 20234 januari 2023

Berättelse om Louise Breslau (1856-1927).

Jag vill välkomna alla mina nya följare med inlägg om en otrolig begåvad konstnärinna.

Hennes liv och verk väckte min intresse och jag tänkte: varför inte dela med er min kunskap om Marie-Louise Catherine Breslau?

**Louise Breslau** “Självporträtt” (1891) olja på mahogny trä, Museum för modern konst, Strasbourg

Jag lovar att leverera kort och på ett läsbar sått! Min passion är konsthistoria och jag vill berätta om bortglömda artister.

Barndomen

Låt mig börja från början. Marie Louise föddes i München i december 1856 i en assimilerad tysk-judisk familj. Hennes far var en känd förlossningsläkare och gynekolog. År 1858 tog han positionen som överläkare vid universitetet i Zürich, och familjen flyttade till Schweiz. Tyvärr dog dr. Breslau när Maria Louise var bara 9-år gammal. Flickan drabbades av astma och blev ofta sängliggande, vilket är anledning till att hon började rita och skissa.

Första kvinnliga konstnärer

Hundra års senare hade samhälle olika krav på kvinnor. Unga damer i en viss status uppmuntrades att kunna spela på ett musikinstrument eller måla. Tjejen ville bli en professionell konstnär, och för att uppnå detta visste hon att hon måste flytta till Paris och anmäla sig till en konstakademi. Det har varit hennes största mål! Marie Louise studerade vid Académie Julian där mötte hon andra kvinnliga studenter

*“Hemma” (1885) olja på duk,127 x 154 cm*
*Musee d`Orsay. Hon, hennes mor och lilla hund i en inre milj*ö.

Strax därefter hade hon bytt namn till Louise Catherine, öppnade sin egen ateljé och ägnade sig åt sin passion-pastellmåleriet.

*“Madeleine” (1889), pastell, 42,5 x 30 cm*“*Modister” (1899)*

”*La Toilette” (1898), presenterar Madeleine Zillhardt, privat kollektion*

Förhållande med Madeleine Ziilhardt

Louise Breslau hörde till dem modiga konstnärer som hade ingenting emot att avbilda vackra, nakna kvinnor. Hennes följeslagare, musa och inspiration var en annan konstnärinna Madeleine Ziilhardt (1863-1950) och det verkar helt naturligt att båda kvinnor levde tillsammans. Förmodligen den parisiska miljö har accepterat kärlek mellan två kvinnliga artister, särskilt när dem har varit diskreta och ansvarsfulla!

*“Porträtt av Madeleine” (1912)*
*Musée Antoine Lécuyer, Saint Quentin*

Louise Breslaus konstverksamhet var mycket populärt när hon levde men tyvärr, efter att hon dog, var hon nästan bortglömd. Hennes vackra, subtila pastellteckningar berättar om hennes personlighet, om hennes uppfyllt dröm att vara en riktigt konstnärinna.

En svensk accent

En svensk konstnär och poet Ernst Josephson (1851-1906) besökte ofta Paris. Louise avbildade honom med hatten och spritglaset, en sinnebild för Parisbohemen. Vilken skillnad är hans porträtt av henne; en helt vanlig vänporträtt utan konstnärliga eller personliga attributet…

Louise Breslau ”Porträtt av Ernst Josephson” (1851-1906)
olja på duk, 81 x 65 cm Nationalmuseum i Stockholm

**Ernst Josephson** *“Konstnärinnan Louise Breslau” (1886) olja på trä, 54,5 x 44,5 cm Nationalmuseum, Stockholm*

Kriget och sista år

Under första världskriget bodde Breslau och Zillhardt i deras hem utanför Paris, i Neuilly-sur-Seine. Hon brukade rita porträtt av franska soldater och sjuksköterskor på fronten. Efter kriget drog sig Breslau i pension och tillbringade tid med att måla blommor från sin trädgård och avbilda vänner.
1927 dog Louise Breslau efter en lång tids sjukdom och begravdes bredvid sin mamma i den lilla staden Baden, i Schweiz.